Befrielsekampen ledde till självständighet, men det allmänna valet sköts upp och demokratiseringen avstannade.
Presidenten beordrade stängning av tidningar.
Oppositionella fängslades och journalister greps.
En av dem som fängslats är Dawit Isaak.
Efter 32 års kamp för att driva ut främmande makter ur Eritrea, vann landet slutligen sin självständighet.
I spetsen för befrielsekriget stod gerillarörelsen Eritreas befrielsefront, ELF, som senare blev Eritreanska folkets befrielsefront, EPLF, med dess ledare Isaias Afiwerki.
Den sista etiopiska soldaten drevs ut ur Eritrea 1993, samma år blev Eritrea ett fritt land. Den militära fronten EPLF, omvandlades till en politisk rörelse, Folkfronten för demokrati och rättvisa, PFDJ. Några år senare skulle det bli uppenbart hur missvisande partiets namn var.
15-gruppens regimkritik
Gränsstriderna med Etiopien blossade åter upp 1998 och kriget pågick i två år.
Konflikten med grannlandet fick en förlamande effekt på demokratiseringen i det unga Eritrea.
När 15 personer från PDFJ riktade kritik mot regeringen i ett brev till presidenten i september 2001, ströps yttrandefriheten och den bräckliga demokratiseringsprocessen avbröts abrupt, när elva av de protesterande sattes i fängelse av regimen.
Kort därefter stängdes samtliga privatägda tidningar, åtta stycken, och 10 journalister greps. Ingen har frigivits, inget av fallen har tagits upp i rätten. En av de fängslade är Dawit Isaak.
I boken Dawit och Friheten av redaktörerna Jonas Karlsson och Rickard Sjöberg, har journalisterna skrivit om händelserna kring Dawit Isaaks gripande.
Dawit Isaak greps av polis
Den 23 september knackade polis på dörren till Dawit Isaaks hem i Asmara, Eritrea.
När tre civilklädda män sa att Dawit skulle följa med, trodde han att det enbart gällde ”ett vanligt förhör” och han följde med de tre männen. Men Dawit Isaak greps på order av presidenten, Isaias Afiwerki. På order av presidenten stängdes också de privatägda tidningarna.
I Göteborg väntar Dawit Isaaks familj. Tre barn väntar på sin far. En maka väntar på sin man.
– Det är ovissheten som är det tyngsta, säger hustrun Sofia i en intervju med journalisten Rickard Sjöberg.
– Jag tänker på honom hela tiden. Jag kan aldrig slappna av.
Statskontrollerade medier
Dawit Isaak arbetade på den privatägda tidningen Setit, när den var som störst hade den en upplaga på 40 000 exemplar.
Setit var en populär tidning och hade många fler läsare än prenumeranter.
Efter vågen av förföljelse mot de oberoende eritreanska journalisterna 2001, finns i dag endast de statliga tidningarna kvar, varav Hadas Eritrea är den största och den kommer ut tre dagar i veckan på engelska, tigrinska och arabiska. Radio och TV kontrolleras också av den eritreanska staten.
Presidenten Isaias Afiwerki har stor makt i Eritrea. Han är ledare för det största partiet, PFDJ, talman i nationalförsamlingen; han är överbefälhavare och han leder regeringen och utser ministrarna. Av nationalförsamlingens 150 ledamöter är samtliga medlemmar av, eller sympatisörer med, PFDJ. Den politiska oppositionen utövas främst av eritreaner i exil.
Oklara grunder för gripande
När det som senare skulle komma att kallas för ”15-gruppen” kritiserade regeringen, var det just den bristande demokratiseringen som var den springande punkten.
I brevet till presidenten ställde kritikerna krav på medborgarnas demokratiska och mänskliga rättigheter. De krävde att fria och rättvisa val skulle hållas, att regeringen skulle följa konstitutionen, samt att den skulle verka för en fredlig och demokratisk lösning på meningsskiljaktigheterna mellan partiet (PFDJ) och regeringen.
Trots att Dawit Isaak inte tillhörde de starkaste regimkritikerna, gick han samma öde till mötes som flera av hans eritreanska kollegor. Än i dag vet ingen på vilka grunder han sitter fängslad.
Det faktum att han greps tolv dagar efter 11-september attackerna på World Trade Center i New York, kan vara en bidragande orsak till att hans fall hamnat i skymundan i den svenska nyhetsfloden.
Hela den internationella pressen var upptagen med att rapportera om de kapade planen och attacken på det fria samhället, när plötsligt en svensk medborgare fängslades i Afrika.
Eritrea är ett av de mest ofria länderna i världen. Det är ett av de svåraste länderna för journalister att verka i. Enligt en rankning som gjorts av den internationella organisationen Reporters Sans Frontiers (Reportrar Utan Gränser) 2007, hamnade Eritrea lägst på en lista av 169 länder vad gäller pressfrihet.
MARIA EKLUND
FOTO: KALLE AHLSÉN
Detta har hänt:
- I september 2001 riktade 15 personer ur FPDJ kritik mot den eritreanska regeringen för landets bristande demokratisering, och skrev ett öppet brev med krav på medborgerliga, demokratiska och mänskliga rättigheter.
- 11 personer ur den så kallade ”15-gruppen” kastades i fängelse. De släpptes senare men har råkat ut för trakasserier.
- 23 september greps 10 journalister och fängslades. En av dem är Dawit Isaac. Ingen har frigivits, inget av fallen har tagits upp i rätten.
- Samtliga åtta privatägda eritreanska tidningar stängdes, med hänvisning till att de betraktades som en nationell säkerhetsrisk.

AFRIKANSKA UNIONEN. Den kontroversiella libyske ledaren Muammar Kadaffi kommer att leda Afrikanska Unionen under 2009. Det står klart efter att Kadaffi valts som talman för Afrikanska Unionen, under organisationens möte i Addis Abeba 2 mars i år. Khadaffis främsta mål är att ena de afrikanska staterna under en flagga, med en federal regering, och efter amerikansk förebild.
ALGERIET. Den algeriska presidenten Abdelaziz Bouteflika kommer att söka en presidentkandidatur till en tredje mandatperiod i valet 9 april.