Frige Dawit Isaak

Befrielsekampen ledde till självständighet, men det allmänna valet sköts upp och demokratiseringen avstannade.
Presidenten beordrade stängning av tidningar.
Oppositionella fängslades och journalister greps.
En av dem som fängslats är Dawit Isaak.

Efter 32 års kamp för att driva ut främmande makter ur Eritrea, vann landet slutligen sin självständighet.
I spetsen för befrielsekriget stod gerillarörelsen Eritreas befrielsefront, ELF, som senare blev Eritreanska folkets befrielsefront, EPLF, med dess ledare Isaias Afiwerki.
Den sista etiopiska soldaten drevs ut ur Eritrea 1993, samma år blev Eritrea ett fritt land. Den militära fronten EPLF, omvandlades till en politisk rörelse, Folkfronten för demokrati och rättvisa, PFDJ. Några år senare skulle det bli uppenbart hur missvisande partiets namn var.

15-gruppens regimkritik
Gränsstriderna med Etiopien blossade åter upp 1998 och kriget pågick i två år.
Konflikten med grannlandet fick en förlamande effekt på demokratiseringen i det unga Eritrea.
När 15 personer från PDFJ riktade kritik mot regeringen i ett brev till presidenten i september 2001, ströps yttrandefriheten och den bräckliga demokratiseringsprocessen avbröts abrupt, när elva av de protesterande sattes i fängelse av regimen.
Kort därefter stängdes samtliga privatägda tidningar, åtta stycken, och 10 journalister greps. Ingen har frigivits, inget av fallen har tagits upp i rätten. En av de fängslade är Dawit Isaak.
I boken Dawit och Friheten av redaktörerna Jonas Karlsson och Rickard Sjöberg, har journalisterna skrivit om händelserna kring Dawit Isaaks gripande.

Dawit Isaak greps av polis
Den 23 september knackade polis på dörren till Dawit Isaaks hem i Asmara, Eritrea.
När tre civilklädda män sa att Dawit skulle följa med, trodde han att det enbart gällde ”ett vanligt förhör” och han följde med de tre männen. Men Dawit Isaak greps på order av presidenten, Isaias Afiwerki. På order av presidenten stängdes också de privatägda tidningarna.
I Göteborg väntar Dawit Isaaks familj. Tre barn väntar på sin far. En maka väntar på sin man.
– Det är ovissheten som är det tyngsta, säger hustrun Sofia i en intervju med journalisten Rickard Sjöberg.
– Jag tänker på honom hela tiden. Jag kan aldrig slappna av.

Statskontrollerade medier
Dawit Isaak arbetade på den privatägda tidningen Setit, när den var som störst hade den en  upplaga på 40 000 exemplar.
Setit var en populär tidning och hade många fler läsare än prenumeranter.
Efter vågen av förföljelse mot de oberoende eritreanska journalisterna 2001, finns i dag endast de statliga tidningarna kvar, varav Hadas Eritrea är den största och den kommer ut tre dagar i veckan på engelska, tigrinska och arabiska. Radio och TV kontrolleras också av den eritreanska staten.
Presidenten Isaias Afiwerki har stor makt i Eritrea. Han är ledare för det största partiet, PFDJ, talman i nationalförsamlingen; han är överbefälhavare och han leder regeringen och utser ministrarna. Av nationalförsamlingens 150 ledamöter är samtliga medlemmar av, eller sympatisörer med, PFDJ. Den politiska oppositionen utövas främst av eritreaner i exil.

Oklara grunder för gripande
När det som senare skulle komma att kallas för ”15-gruppen” kritiserade regeringen, var det just den bristande demokratiseringen som var den springande punkten.
I brevet till presidenten ställde kritikerna krav på medborgarnas demokratiska och mänskliga rättigheter. De krävde att fria och rättvisa val skulle hållas, att regeringen skulle följa konstitutionen, samt att den skulle verka för en fredlig och demokratisk lösning på meningsskiljaktigheterna mellan partiet (PFDJ) och regeringen.
Trots att Dawit Isaak inte tillhörde de starkaste regimkritikerna, gick han samma öde till mötes som flera av hans eritreanska kollegor. Än i dag vet ingen på vilka grunder han sitter fängslad.
Det faktum att han greps tolv dagar efter 11-september attackerna på World Trade Center i New York, kan vara en bidragande orsak till att hans fall hamnat i skymundan i den svenska nyhetsfloden.
Hela den internationella pressen var upptagen med att rapportera om de kapade planen och attacken på det fria samhället, när plötsligt en svensk medborgare fängslades i Afrika.
Eritrea är ett av de mest ofria länderna i världen. Det är ett av de svåraste länderna för journalister att verka i. Enligt en rankning som gjorts av den internationella organisationen Reporters Sans Frontiers (Reportrar Utan Gränser) 2007, hamnade Eritrea lägst på en lista av 169 länder vad gäller pressfrihet.

MARIA EKLUND
FOTO: KALLE AHLSÉN

Detta har hänt:

• I september 2001 riktade 15 personer ur FPDJ kritik mot den eritreanska regeringen för landets bristande demokratisering, och skrev ett öppet brev med krav på medborgerliga, demokratiska och mänskliga rättigheter.
• 11 personer ur den så kallade ”15-gruppen” kastades i fängelse. De släpptes senare men har råkat ut för trakasserier.
• 23 september greps 10 journalister och fängslades. En av dem är Dawit Isaac. Ingen har frigivits, inget av fallen har tagits upp i rätten.
• Samtliga åtta privatägda eritreanska tidningar stängdes, med hänvisning till att de betraktades som en nationell säkerhetsrisk.

Kadaffi ny ledare för Afrikanska Unionen

AFRIKANSKA UNIONEN. Den kontroversiella libyske ledaren Muammar Kadaffi kommer att leda Afrikanska Unionen under 2009. Det står klart efter att Kadaffi valts som talman för Afrikanska Unionen, under organisationens möte i Addis Abeba 2 mars i år. Khadaffis främsta mål är att ena de afrikanska staterna under en flagga, med en federal regering, och efter amerikansk förebild.
Muammar Kadaffi grep makten i Libyen i en statskupp för 40 år sedan. Nu frågar sig kritiker vilken legitimitet han har att leda den Afrikanska Unionen, men menar samtidigt att posten som talman för AU visserligen ger honom inflytande, men inte någon verklig makt.

MARIA EKLUND
UN Photo/Evan Schneider

Sekab avvecklar etanolproduktion i Afrika

TANZANIA/MOZAMBIQUE. I mitten av mars varnade Josette Sheeran, chefen för FN:s program för mathjälp, WFP, för att produktionen av biobränsle kan gå ut över tillgången på mat. Ungefär samtidigt blev det känt att det svenska biobränsleföretaget Sekab för diskussioner om att sälja eller avveckla sin planerade verksamhet för utvinning av etanol i Tanzania och Mozambique.

Höga världspriser på mat
När Josette Sheeran adresserade experter i det brittiska parlamentet 12 mars, handlade det om världspriserna på mat.
De har sjunkit från 2008 års rekordhöga nivåer, men de är fortfarande alltför höga för många människor i utvecklingsländerna.
– Tillgången till mat är en av de mest brådskande freds- och stabilitetsfrågorna i vår tid, sa Josette Sheeran.
Etanolföretaget Sekab har satsat 100 miljoner kronor på produktutveckling av etanolutvinning i Tanzania och Mozambique.
Under förra året sjönk efterfrågan på etanol till mindre än hälften, och i kombination med krisen på finansmarknaden, är det en av anledningarna till att biobränsleföretaget Sekab nu för diskussioner om att sälja eller avveckla sin planerade produktion av biobränsle i Afrika. Etanol görs på majs, sockerrör och vete.

Minskad efterfrågan på etanol
På en presskonferens som hölls av Sekab i slutet av februari, säger företrädare för biobränsleföretaget att man vill koncentrera sig på produktion av gröna kemikalier, som acetaldehyd och etylacetat, och dieselersättning, som är en förutsättning för att kunna använda etanol som bränsle i dieselmotorer.
Det var i mitten av november förra året, som den minskade efterfrågan på etanol blev märkbar. Anledningen är dels kraftigt sänkta bensinpriser, dels minskad bilkörning och minskad bränsleförbrukning.
Sekab försöker även genom ett åtgärdsprogram förbättra möjligheterna för minskat ägande för de tre norrländska kommuner som är delägare i biobränsleföretaget.

MARIA EKLUND

260 miljoner behövs till sjukvård

HÄLSOVÅRD. Sjukvården måste stärkas i de fattigaste länderna, annars riskerar 10 miljoner kvinnor och barn sina liv i sjukdomar som kunde ha förhindrats. Varningen kommer från den internationella arbetsgrupp som har undersökt hur de hälsorelaterade millennium målen ska kunna uppnås fram till 2015.

260 miljarder kronor behövs för att rädda 10 miljoner kvinnors och barns liv i världens fattigaste länder. Detta besked lämnades i en rapport till Storbritanniens premiärminister Gordon Brown och ordföranden för Världsbanken Robert Zoellick, 13 mars i år.

Sjukvården måste stärkas
Arbetsgruppen, som går under namnet Taskforce on Innovative Internationell Financing for Health Systems, tillsattes av Storbritanniens premiärminister Gordon Brown i september 2008 med målet att undersöka hur sjukvården ska kunna stärkas i världens länder.

Små framsteg för låglöneländer
Fjärde, femte och sjätte millennium målen är att minska barnadödligheten, förbättra mödravården, och bekämpa sjukdomar som HIV/AIDS och malaria. Det är främst inom barn-, mödravård och förlossningssjukvård som låginkomstländerna har gjort små eller inga framsteg alls. Den finansiella krisen kan stjälpa detta mål, om bidragsgivarna och regeringarna i de fattiga länderna misslyckas med att fullfölja sina åtaganden.

Nya grupper av fattiga
En minskning i investeringar i sjukvård kommer att beröva ytterligare mellan 200 000 och 400 000 barn livet varje år, fram till 2015 mellan 1.4 och 2.8 miljoner barn, enligt Världsbanken. En minskning i millennium målens åtaganden kommer inte bara att få förödande konsekvenser för de sjuka och obehandlade, det kommer även att slunga nya grupper av människor och länder in i fattigdom.

Bistånd räcker inte
SIDA:s chef Anders Nordström har medverkat i den internationella arbetsgruppen, tillsammans med representanter för FN och WHO.
En av rapportens slutsatser är att bistånd inte räcker för att lösa utbyggnaden av sjukvårdssystemet, det krävs organisering för att sjukvårdssystemet ska bli så effektivt som möjligt. Det finns ett stort behov av att utbilda och anställa mer sjukvårdspersonal. Det är en annan av slutsatserna. Gruppen kommer att presentera förslag till hur sjukvårdsutbyggnaden ska finansieras, före G8-mötet i Italien.

MARIA EKLUND

Dubbelmord i Guinea-Bissau

GUINEA-BISSAU. Joao Bernardo ’Nino’ Vieira, president i Guinea-Bissau, sköts till döds några timmar efter att chefen för armén i Guinea-Bissau, general Tagma Na Waie, mördats, söndagen 1 mars. Parlamentets talman Raimundo Pereira valdes till ny president under en övergångsperiod på tisdagen, två dagar efter de båda morden. Enligt landets författning måste Perira utlysa nyval inom 60 dagar.
FN:s säkerhetsråd fördömde dåden och manade regeringen att ställa förövarna inför rätta, skriver africanews.com. Samtidigt pågick Afrikanska Unionens möte i huvudkontoret i Addis Abeba, där Freds- och Säkerhetsrådet diskuterade om Guinea-Bissau ska uteslutas ur gruppen.

MARIA EKLUND

Shejkh Sharif ny president i Somalia

Somalier i hela världen följer med stort intresse förändringarna på Afrikas horn. Somalia har under lång tid varit ett av världens farligaste konfliktområden.
Många vågar hoppas på stabilitet, sedan den nya presidenten Shejkh Sharif Shejkh Ahmed tillträdde i januari i år.

För de miljontals flyktingar som tvingades lämna sina hem och nu lever på flykt, kan maktskiftet innebära en viktig förändring.
Men det är ännu för tidigt att säga vad dessa förändringsvindar kommer att innebära.
Få vågar kommentera utvecklingen i hemlandet på grund av rädsla för att påverka en alltför bräcklig freds- och försoningsprocess. Den somaliska diasporan är försiktigt optimistisk.

Barkhadle kandididerade
Andra är mer aktiva, som Mohamed-Deeq Barkhadle, ordförande i Somali Social Democrats, som åkte från sitt hem i Dalarna till Djibouti för att kandidera till presidentämbetet, skriver Metro.
Den 48-årige Mohamed-Deeq Barkhadle hoppade för en tid sedan av kandidaturen.

UIC-ledare ny president
Det blev istället den moderate islamistledaren Shejkh Sharif Shejkh Ahmed som vann presidentvalet i Somalia 31 januari 2009. Shejkh Sharif var tidigare ledare för ”De islamistiska domstolarnas förbund”, (UIC).
Som UIC-ledare lyckades han införa lugn och ordning när Domstolarna tog makten i Somalia 2006.

Starkt stöd från folket
Den viktigaste uppgiften för Shejkh Sharif är att ena de många stridande parterna. Han har stöd från FN, Afrikanska Unionen och Arabförbundet.
Men framförallt har han ett starkt stöd från folket, som har tröttnat på klansystemet och krigsherrarnas styre. Det bekräftas i en artikel av Dagens Nyheters korrespondent Anna Koblanck, i februari 2007.

Medling mellan grupper
Presidentens mission är minst sagt svår. Enorma utmaningar väntar. Shejkh Sharif är dock inte helt osårbar. Hans akilleshäl sägs vara de radikala islamistgrupperna, framförallt El Shabaab som USA har stämplat som terrorister.
I februari gav Shejkh Ahmed efter för islamistiska grupper och han har gått med på att sharia-lagar införts.
Presidenten tvingades acceptera sharia-lagarna för att få eldupphör och få stopp på våldet, skriver organisationerna på plats. Han har också lovat platser i parlamentet för vissa gruppmedlemmar, om de lägger ned sina vapen med omedelbar verkan, skriver den franska kanalen Radio France Internationale.
Medling mellan presidenten och de radikala islamistiska grupperna förstärktes med medlemmar från andra muslimska länder, som Saudi Arabien, Qatar, Kuwait och Sudan.

Aktiva fredsamtal
Fredsprocessen är i dagsläget bräcklig och situationen i landet är instabil. I slutet av februari, en månad efter att den nya presidenten svors in, har en väpnad grupp utfört en attack som har skadat minst 15 civila och dödat 11 militärer från Afrikanska Unionens fredsbevarande styrka.
Shejkh Sharif är aktiv i fredssamtalen och han samarbetar med andra länder för att bygga sin regering. Han har nyligen besökt Kigali, Rwanda, där han samtalat med landets ledare Paul Kagame. Samtalen rörde samarbete kring säkerhet och utveckling, skriver nätverket AllAfrica.com. Han har också varit i en rad andra länder som Etiopien, Lenya, Burundi och Uganda, för att få stöd för sin regering, skriver samma källa.

MASSIP FARID IKKEN
MARIA EKLUND
UN Photo/Evan Schneider

Källor: BBC, SR, RFI, AllAfrica.com

Bouteflika kandiderar för tredje gången

ALGERIET. Den algeriska presidenten Abdelaziz Bouteflika kommer att söka en presidentkandidatur till en tredje mandatperiod i valet 9 april.
– Jag tillkännagör min kandidatur som oberoende, sa Bouteflika till en skara av hurrande anhängare i huvudstaden Alger, skriver BBC på sin nätupplaga.
Mr Bouteflika väntas vinna valet stort. I november förra året röstade parlamentet för att upphäva gränsen på två mandatperioder för presidenten.
Ingreppet i landets författning har kritiserats av den berberdominerade oppositionen.
Mr Bouteflika, en veteran i algerisk politik, valdes till president första gången 1999.
Under hans ämbete har han sett en återgång till en relativt fredlig period, trots den serie av självmordsdåd som svept över landet under de senaste två åren.
Den privata franskspråkiga tidningen El Watan skrev i en kommentar, att författningsförändringen som har röstats igenom i det algeriska parlamentet är synonymt med ett ”livstids presidentämbete” för mr Bouteflika.
Den privatägda franska nyhetstidningen Liberte beskrev omröstningen som en ”röd matta för [Bouteflikas] omval”.

MARIA EKLUND
UN Photo/Matt Campbell

Uppdrag: Bevaka Afrika

Att bevaka en så enorm och händelserik kontinent som Afrika med all dess komplexitet är långt ifrån enkelt. Men det är vår ambition på Fokus Afrika. Vi hoppas att det blir en aning lättare att göra det ifrån ett litet och öppet samhälle som Sverige.
Vårt mål är alltså att bevaka Afrika ur ett svenskt perspektiv, inte tvärtom. Innehållet kommer att handla till övervägande del om vad som pågår på den afrikanska kontinenten. Vi kommer dock att inkludera händelser som sker i Sverige som är av stor betydelse för afrikaner, exempelvis EU möten och stora politiska beslut, såsom biståndsbeslut.

Våra läsare kommer att märka att det är ett starkt fokus på Sverige i detta första nummer. Detta beror främst på att vi inte haft råd med att rapportera från Afrika. Men det kommer vi så småningom att ändra på, när vi, förhoppningsvis, har fått bättre resurser. Då kommer vi att vara på plats, nära händelser och människor.
Det är viktigt att påpeka att Afrika är inte bara krig och elände. Det är så mycket liv och hopp i Afrika också. Framför allt finns det framgångar inte minst när det gäller yttrandefrihet och demokrati.

Enligt Reportrar Utan Gränsers 2008 års Pressindex, så är faktiskt Namibia och Ghana bättre på att respektera yttrandefrihet än exempelvis Italien. Dessa länder har uppvisat, enligt många observatörer, påtagliga framsteg och en stark vilja att ta sig framåt, även om det är för tidigt att uttala sig om helt fungerade demokratier. Inkomstklyftorna är fortfarande stora, och hälften av befolkningen lever i fattigdom.
Å andra sidan är det ytterst viktigt att Europa inte ser Afrika enbart som en potential för investeringar och kommersiell verksamhet, där man satsar för att vinna stort, och utan att riskera att få miljöaktivister eller skatteutredare efter sig. Man ska ha i åtanke att satsningarna också ska bidra med nytta till den lokala befolkningen och inte, tvärtom, försämrar deras situation.

Idag bor cirka 80 000 människor av afrikanskt ursprung i Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån. Att denna stora grupp saknar en panel i Sverige är oärligt. I offentlighetens Sverige, som var först i världen att lagfästa yttrandefriheten, är det mer än rättvist att denna kontinent får en röst. Afrika är en kontinent som har lidit alldeles för länge av mörkläggning och diskriminering.

Vi tackar skribenterna, Björn Stångberg, Sofia Djerf Ohlsson, Nilani Ljunggren De Silva, Anthony Okoko Chinedu, och Maria Eklund för deras fantastiska insatser i detta första nummer. Stort tack till Henrik och Ola från Fjärde Världen som har uppmuntrat oss.

MASSIP FARID IKKEN
Redaktör & ansvarig utgivare
ikkenfrilans@gmail.com